ILoveLäsning

Ännu en webbplats i Webbstjärnan

Författare: carstr

Har du någon gång ändrat uppfattning om personer?

Jag ändrar uppfattning om folk varje dag. Min uppfattning av en person börjar med första intrycket. Om personen egentligen är jättesnäll och gullig, men kanske säger hej på ett ohyggligt sätt (för att hen har en dålig dag?) så uppfattar jag den som dryg. Sedan om man träffas igen, och hen är som vanligt ändrar jag helt uppfattning. Jag kan också ändra uppfattning om någon på ett dåligt sätt pga något den personen gjort/gör.

 

Jag var en gång på ett läger, jag satt i en soffa och så kom det in en kille. När han kom in gav han mig signalerna att han var en kaxig och otrevlig kille, på sättet han kollade och gick. Detta var under första dagen, men nästa dag på lägret så pratade jag med honom och det visade sig att han hade samma intressen som jag hade och vi blev bra kompisar. Vi höll ihop med ett annat killgäng under resten av lägret och vi pratade och vi hade jätteroligt. Jag tyckte att han var en riktigt nice kille att prata med. Från en kaxig kille till en trevlig och rolig.

 

Självklart har jag varit med om att ha ändrat uppfattning om någon. Inte bara en utan ett antal gånger. Jag tror det är en rätt vanlig sak som inträffar alla i vardagen. Jag kan se något och få en massa fördomar i huvudet om att, oj hon ser ut att vara riktigt tråkig och blyg. Sen när den öppnar munnen så visar det sig att den var rena motsatsen, men det har även inträffat att det hänt tvärtom. Att jag ser någon och tänker att hon eller han verkar jätterolig. Sen när jag väl börjar prata med den så var den faktiskt rätt trist. En gång detta inträffade var när jag var på en 18-årsfest. Det var en i min ålder som verkade rätt trevlig. Så jag bestämde mig för att gå fram och prata med henne. När jag väl försökte prata med henne så svarade hon inte. Hon försökte prata ibland men orden kom inte fram. Hon svarade tyst och kortfattat, och var inte så rolig att ha en konversation med. Då hade jag fått upp en bild av hur hon skulle vara, men bilden var helt fel.

 

Jag ändrade uppfattning om en person som jag träffade för kanske 5 år sedan. Från början fanns det inget som jag reagerade på kring personen men när jag sedan hade umgåtts mer och mer med personen ändrades min uppfattning helt. Personen hade gått från någon jag gillade till någon jag inte hade någon lust att vara med mitt framför mina ögon. Allt hände över en sommar.

 

I en bok så var det en snubbe som verkade god och han var snäll mot folket men sedan visade sig att han var en förrädare och hade förrått alla till de skotska snubbarna som inte var speciellt snälla. Då blev han väldigt elak och försökte döda huvudpersonen.

 

En person som jag har ändrat uppfattning om är en kompis. Innan jag riktigt kände personen verkade personen elak och dryg. Men efter ett tag ändrades min uppfattning. Personen förändrades och är nu en väldigt bra kompis.

 

När jag träffade en person som började i min skola trodde jag han skulle världens gangster typ, men när jag lärde känna honom visade det sig att han skulle bli en av mina bästa vänner.

 

Jag har ändrat min uppfattning om många personer, både i filmer och i verkligheten men mest i filmer. Malfoy i Harry Potter serien (filmerna) tycker jag är ett bra exempel. I ung ålder var han dryg och elak och nästan mobbade Harry. Senare (minns inte vilken film) i tonårsåldern ändrades han till det bättre när han inte kunde mörda Dumbledore även om han hade chansen. Det visade att det fanns lite gott i honom ändå.

 

Ja när jag började i min gamla skola så tyckte jag att vissa personer var väldigt konstiga men i slutändan var de ändå de personerna jag var med.

 

Jag har ändrat uppfattningen om många, vänner, ovänner osv. Oftast ändras personen på ett positivt sätt då jag vet att jag har mycket fördomar. En vän kan dock också lika lätt bli till en ovän.

Ofta tror jag att nya människor inte alls är trevliga. Men sen när jag lärt känna dom bättre har jag insett vilka underbara människor de är.

 

Jag ändrade min syn på en person när jag läste en bok, i början var han väldigt kall. Han undvek uppmärksamhet så mycket som möjligt och man kunde inte prata seriöst med honom. I slutet av boken så blev han mycket mer öppen och seriös. Han var en person man kunde prata med och prata med om allt möjligt.

 

Jag har varit med om sådan här händelse på riktigt.

Det var så att jag träffade en ny människa som var extremt blyg och inte vågade göra något. Efter ett tag blev människan mer öppen vilket var skönt. Men återigen efter någon månad eller egentligen ganska lång tid så blev människan den jobbigaste jag någonsin träffat. Hen var dryg, tyken, jobbig, allmän tönt. Ångrar verkligen att jag spenderade tid med denna människan. 😐

 

Jag läste en bok som handlade om en lönnmördare vid namn Celina. I början uppfattades hon som mycket lömsk och försökte hela tiden lura folk, och hugga dem i ryggen och hon hade alltid ett flin på läpparna. Senare förstår man dock att hon endast gjorde det i försvar och ville framstå som modigare och bättre än vad hor var för egentligen var hon mycket svag, känslosam, ledsen och inte alls den kalla personen man mötte i början. Min uppfattning ändrades då för i början tyckte jag mycket om den lömska tjejen men sedan verkade hon mest fjantig.

 

Jag träffade en person som jag i början inte tycke så mycket om. Hen var väldigt inåtriktad och tråkig men på något sätt så har hen nu blivit en av de viktigaste personerna i mitt liv. På något sätt så har jag ändrat min uppfattning om denna människa och nu skulle jag kunna dö för att få ha kvar hen i mitt liv. Hen har blivit väldigt rolig att snacka med och hen är underbar.

 

En person som jag träffade för första gången som verkade dryg och otrevlig och den uppfattningen fick jag eftersom personen talade på ett otrevligt och aggressivt sätt och sa ofta dryga grejer, men sen efter ungefär en vecka så lärde jag känna personen lite bättre eftersom jag började prata med hen. När vi pratade när det bara var vi två märkte jag att personen var mycket trevlig.

 

Jag träffade en kille. Först var han väldigt blyg men sen efter ett tag var han jävligt rolig och skön.

 

Fösta gången jag träffade min kompis så trodde jag att vi inte skulle funka som vänner eftersom vi var helt olika men sen när vi lärde känna varandra så vart vi bästisar.

 

När jag började på Böskolan så var det många nya personer och många nya ansikten och den första personen jag såg och tänkte om var ”A”. Jag tänkte att han var en pajas och helt knäpp för det första intrycket jag fick av honom var att han åt under bänkar och att sprang och skrek helt vilt😂

Men några dagar senare lärde jag känna honom mer och mer vilket gjorde att jag lärde känna honom mer och insåg att han var snäll, rolig och omtänksam. Nu idag så är han en av mina bästa vänner och jag skulle inte klara mig utan honom.

 

Ja det har jag. Men det har typ enbart varit i serier där karaktären har varit ganska tunn med personlighet och att karaktären sen fått lite mer personlighet.

 

I en bok så bar det en snubbe som verkade god och han var snäll mot folket men sedan visade sig att han var en förrädare och hade förrått alla till de skotska snubbarna som inte var speciellt snälla. Då blev han väldigt elak och försökte döda huvudpersonen.

 

En gång när jag var i Thailand på en resa med min familj under vinterlovet träffade mina föräldrar en annan familj och den familjen hade en dotter. Först när jag träffade henne var hon helt vanlig person och hon var lite blygsam och sa inte särskilt mycket. Efter ungefär en timme eller så

hade hon öppnat sig jättemycket och jag bara tyckte att hon var så himla skön och trodde inte alls att hon var sån när vi träffades. Vi träffades nästan varje dag och det gjorde resan till den bästa resan i mitt

 

 

 

 

 

 

 

 

8A om att känna sig ”vuxen”

Om jag ska ta hand om min lillebror över en dag så måste jag ta stort ansvar, mina föräldrar förväntar sig att jag ska både leka, mata, klä på han och ta av han kläderna.

Den senaste gången jag var ”den vuxne” var nog när jag skulle passa min brorsdotter medan hennes föräldrar var och handlade. Det var också första gången jag var barnvakt. Hon var en lugn bebis men jag tänkte på allt dåligt som kunde hända henne så jag tog alla kuddar i huset och byggde en stort fort runt henne så att hon inte kunde fly någonstans.

När mina föräldrar har annat att göra så brukar jag följa med min bror på hans fritidsaktiviteter ibland. Då får man ett ansvar för att hålla koll och hjälpa till ifall något skulle hända.

Jag har varit barnvakt åt mamma och pappas kompisars barn och även min lilla kusin. T.ex när vi är ute och går så har jag ansvar så att barnet inte springer ut på gatan.

Jag har fått vara den vuxna när mamma och pappa åker på semester.

När jag har tagit mer vuxet ansvar är när jag stannat hemma själv, när till exempel familjen åker iväg till kanske landet. Då så bjuder jag över några kompisar. Då så får jag se till att inget går sönder. Och då så måste jag se till att lägga mig å så. För vanligtvis vet jag ungefär när jag ska lägga mig, när dom andra gör det. Och att diska, bädda osv.

Så att känna sig vuxen är enligt mig när man gör hussysslor. Man är inte bara vuxen när man tar hand om någon mindre. Utan att göra saker som man vanligt vis gör när man bor själv…

När min moppe behöver trimmas/lagas o pappa inte är hemma så får jag göra det själv.

När ens föräldrar åker bort i några dagar så får man kanske ansvar över att sköta hemmet tex plocka ut ur diskmaskinen osv. Du får även sköta lite själv hur länge du får vara ute på kvällarna och liknande saker.

Förra året brukade jag vara barnvakt åt min 4 åriga kusin rätt så ofta. Vi brukade titta på film, spela fotboll och göra olika lekar både ute och inne.

När min mamma och pappa är borta så få jag ta hand om mina bröder.

Eftersom jag håller på mycket med idrott i en ganska liten förening, så är det viktigt att privatpersoner tar ansvar. I min förening jobbar mest de som spelar eller tränar i klubben. Därför får man ofta stå upp för tränare och hjälpa till. Så jag hoppar in ganska ofta och tränar de små barnen och då får man ta ansvar för alla.

Jag har vart den vuxna när jag varit med mina små kusiner och ska gå över en väg.

När man vart hemma själv någon dag då har man fått gå upp själv gå ut med hunden, laga mat och plocka ut diskmaskinen

Jag har tycker att jag är ”den vuxne” när jag har passar min lillebror (och hans kompisar ibland). Då behöver jag t.ex se till att de gör sina läxor och göra mat. Jag behöver ta ansvar för att allt blir gjort.

För några år sedan skulle jag och min bror vara hemma själva då våra föräldrar skulle iväg två veckor. Min bror älskar att köra kross och kör det varje dag. Dagen efter att våra föräldrar åkt ramlade han med krossen och behövde åka in till sjukhuset. Han hade brutit sitt nyckelben. Jag var tvungen att ta hand om honom i två veckor, göra allt i hemmet till och med borsta hans tänder.

Då och då får jag i uppgift att passa min lillasyster av mina föräldrar. Då förväntas jag vara ”den vuxna”. Då är det jag som ska ta ansvar över min syster och det är jag som bestämmer.

Jag har fått vara den vuxna t.ex. När jag har spelat sällskapsspel med mina små kusiner och måste göra så att de vinner för att de inte ska bli ledsna.

När jag passade mina grannar, när deras föräldrar var på middag. De ville göra så mycket så då blev det nästan som att jag fick säga nej till saker och bestämma lite över dem. Exempelvis när de skulle sova och så.

En gång när jag var lite yngre var mina föräldrar ute på en restaurang och då var det bara jag och min lillasyster hemma. Jag kände mig vuxen när jag fick ansvaret för min lillasyster även om mina föräldrar inte var ute för sent.

Mina föräldrar förväntar sig att jag ska bete mig mer som en vuxen när jag är med mina småkusiner.

 

 

 

7A skriver inför läsningen….

Kommer boken sluta lyckligt?

  • Jag tror att boken kommer sluta olyckligt, jag har sett filmen så jag vet men jag tror att boken kan vara skriven lite annorlunda. Jag tror att boken kommer sluta lyckligare än filmen, jag tror att Hazel kommer kanske på något sätt komma över August död lite mer än i filmen.
  • Vi såg en film med klassen där en kvinna berättade om boken. Hon råkade dock säga lite för mycket, så jag vet att boken inte kommer sluta lyckligt. Så någonstans där förstår jag att boken kommer sluta olyckligt eftersom en person kommer dö och de är alltid tråkigt
  • Nej, det kommer förmodligen ta en oväntad vändning som ingen riktigt har väntat sig vilket också bara kryddar på den sorgliga stämningen.
  • Jag tycker det är ett sorgligt slut. Augustus dör olycklig, eftersom han på slutet blir så sjuk att han inte kan klara sig själv, något som får honom att känna sig förtvivlad. Hazel blir ensam kvar men jag tror samtidigt inte att det är det värsta som skulle kunna hända, hon vet att hon ändå ska dö så hon känner sig bara mer redo efter det.

Vad innebär ett lyckligt slut?

  • För mig innebär de när något inte varit så bra men till slut slutar det helt fantastiskt. Man tror först att det ska hända något förskräckligt men det slutar med att det blir tvärtom istället. Det slutar alltså bra istället för väldigt dåligt.
  • Ett lyckligt slut innebär att karaktärer mår bra i slutet. Folk kan ha dött och sådant men bara dom mår bra så tycker jag att det är ett gott slut.
  • Båda får ett återfall samtidigt men överlever
  • Ett lyckligt slut för mig är att hon skulle på något magiskt sätt överleva cancern.
  • Ett lyckligt slut för mig innebär att karaktärerna i boken får det bra i slutet även fast allt kanske inte vart så lyckligt blir slutet det iallafall.
  • Ett lyckligt slut för mig är att kanske att två blir kära i varandra och lever lyckliga i alla sina dagar.
  • Att i slutet att det inte ska finnas ohanterliga problem, i slutet ska allt liksom lösa sig och man ska känna lycka.
  • Ett lyckligt slut för mig är ett slut som kan få en fortsättning. Att slut där alla dör är för mig ett mycket olyckligt slut eftersom det just blir ett slut. I Förr eller senare exploderar jag så har ju slutet en fortsättning men man vet att allting tillslut kommer få ett slut.
  • Att t ex om någon får något lyckligt/bra liv, eller om man får en ny vän eller något liknande.

Vad innebär ett olyckligt slut?

  • För mig innebär ett olyckligt slut när man tror att allt är frid och fröjd men i slut ändan händer något förskräckligt och de slutar helt enkelt jättehemskt. Något man inte trodde skulle hända händer och de förändrar någons liv eller vardag.
  • Olyckligt slut är om hon skulle dö i förtid.
  • Ett olyckligt slut däremot innebär att slutet i boken inte är så värst glatt, en karaktär dör oftast och de andra karaktärerna mår dåligt.
  • Ett olyckligt slut enligt mig är att någon dör eller att någons mamma eller pappa dör. Eller någon i familjen.
  • När problem fortfarande finns kvar, tex att ens mamma fortfarande ligger på sjukhus i slutet med komplexa skador utan att man ska veta hur det går. När huvudpersonen fortfarande inte mår bra eller har en god magkänsla. När man inte vet hur det ska gå och boken bara slutar i en obehaglig händelse
  • Ett olyckligt slut är ett slut som inte har en fortsättning. Att de är nåt sorgligt som händer och att de inte blivit som man hoppats.

 

 

 

Serieroman

Denna bok är en blandning mellan ”vanlig” bok och seriebok.

 

Vad är en dystopi?

Denna bok är en dystopisk ungdomsberättelse

© 2017 ILoveLäsning

Tema av Anders NorenUpp ↑