Jag ändrar uppfattning om folk varje dag. Min uppfattning av en person börjar med första intrycket. Om personen egentligen är jättesnäll och gullig, men kanske säger hej på ett ohyggligt sätt (för att hen har en dålig dag?) så uppfattar jag den som dryg. Sedan om man träffas igen, och hen är som vanligt ändrar jag helt uppfattning. Jag kan också ändra uppfattning om någon på ett dåligt sätt pga något den personen gjort/gör.

 

Jag var en gång på ett läger, jag satt i en soffa och så kom det in en kille. När han kom in gav han mig signalerna att han var en kaxig och otrevlig kille, på sättet han kollade och gick. Detta var under första dagen, men nästa dag på lägret så pratade jag med honom och det visade sig att han hade samma intressen som jag hade och vi blev bra kompisar. Vi höll ihop med ett annat killgäng under resten av lägret och vi pratade och vi hade jätteroligt. Jag tyckte att han var en riktigt nice kille att prata med. Från en kaxig kille till en trevlig och rolig.

 

Självklart har jag varit med om att ha ändrat uppfattning om någon. Inte bara en utan ett antal gånger. Jag tror det är en rätt vanlig sak som inträffar alla i vardagen. Jag kan se något och få en massa fördomar i huvudet om att, oj hon ser ut att vara riktigt tråkig och blyg. Sen när den öppnar munnen så visar det sig att den var rena motsatsen, men det har även inträffat att det hänt tvärtom. Att jag ser någon och tänker att hon eller han verkar jätterolig. Sen när jag väl börjar prata med den så var den faktiskt rätt trist. En gång detta inträffade var när jag var på en 18-årsfest. Det var en i min ålder som verkade rätt trevlig. Så jag bestämde mig för att gå fram och prata med henne. När jag väl försökte prata med henne så svarade hon inte. Hon försökte prata ibland men orden kom inte fram. Hon svarade tyst och kortfattat, och var inte så rolig att ha en konversation med. Då hade jag fått upp en bild av hur hon skulle vara, men bilden var helt fel.

 

Jag ändrade uppfattning om en person som jag träffade för kanske 5 år sedan. Från början fanns det inget som jag reagerade på kring personen men när jag sedan hade umgåtts mer och mer med personen ändrades min uppfattning helt. Personen hade gått från någon jag gillade till någon jag inte hade någon lust att vara med mitt framför mina ögon. Allt hände över en sommar.

 

I en bok så var det en snubbe som verkade god och han var snäll mot folket men sedan visade sig att han var en förrädare och hade förrått alla till de skotska snubbarna som inte var speciellt snälla. Då blev han väldigt elak och försökte döda huvudpersonen.

 

En person som jag har ändrat uppfattning om är en kompis. Innan jag riktigt kände personen verkade personen elak och dryg. Men efter ett tag ändrades min uppfattning. Personen förändrades och är nu en väldigt bra kompis.

 

När jag träffade en person som började i min skola trodde jag han skulle världens gangster typ, men när jag lärde känna honom visade det sig att han skulle bli en av mina bästa vänner.

 

Jag har ändrat min uppfattning om många personer, både i filmer och i verkligheten men mest i filmer. Malfoy i Harry Potter serien (filmerna) tycker jag är ett bra exempel. I ung ålder var han dryg och elak och nästan mobbade Harry. Senare (minns inte vilken film) i tonårsåldern ändrades han till det bättre när han inte kunde mörda Dumbledore även om han hade chansen. Det visade att det fanns lite gott i honom ändå.

 

Ja när jag började i min gamla skola så tyckte jag att vissa personer var väldigt konstiga men i slutändan var de ändå de personerna jag var med.

 

Jag har ändrat uppfattningen om många, vänner, ovänner osv. Oftast ändras personen på ett positivt sätt då jag vet att jag har mycket fördomar. En vän kan dock också lika lätt bli till en ovän.

Ofta tror jag att nya människor inte alls är trevliga. Men sen när jag lärt känna dom bättre har jag insett vilka underbara människor de är.

 

Jag ändrade min syn på en person när jag läste en bok, i början var han väldigt kall. Han undvek uppmärksamhet så mycket som möjligt och man kunde inte prata seriöst med honom. I slutet av boken så blev han mycket mer öppen och seriös. Han var en person man kunde prata med och prata med om allt möjligt.

 

Jag har varit med om sådan här händelse på riktigt.

Det var så att jag träffade en ny människa som var extremt blyg och inte vågade göra något. Efter ett tag blev människan mer öppen vilket var skönt. Men återigen efter någon månad eller egentligen ganska lång tid så blev människan den jobbigaste jag någonsin träffat. Hen var dryg, tyken, jobbig, allmän tönt. Ångrar verkligen att jag spenderade tid med denna människan. 😐

 

Jag läste en bok som handlade om en lönnmördare vid namn Celina. I början uppfattades hon som mycket lömsk och försökte hela tiden lura folk, och hugga dem i ryggen och hon hade alltid ett flin på läpparna. Senare förstår man dock att hon endast gjorde det i försvar och ville framstå som modigare och bättre än vad hor var för egentligen var hon mycket svag, känslosam, ledsen och inte alls den kalla personen man mötte i början. Min uppfattning ändrades då för i början tyckte jag mycket om den lömska tjejen men sedan verkade hon mest fjantig.

 

Jag träffade en person som jag i början inte tycke så mycket om. Hen var väldigt inåtriktad och tråkig men på något sätt så har hen nu blivit en av de viktigaste personerna i mitt liv. På något sätt så har jag ändrat min uppfattning om denna människa och nu skulle jag kunna dö för att få ha kvar hen i mitt liv. Hen har blivit väldigt rolig att snacka med och hen är underbar.

 

En person som jag träffade för första gången som verkade dryg och otrevlig och den uppfattningen fick jag eftersom personen talade på ett otrevligt och aggressivt sätt och sa ofta dryga grejer, men sen efter ungefär en vecka så lärde jag känna personen lite bättre eftersom jag började prata med hen. När vi pratade när det bara var vi två märkte jag att personen var mycket trevlig.

 

Jag träffade en kille. Först var han väldigt blyg men sen efter ett tag var han jävligt rolig och skön.

 

Fösta gången jag träffade min kompis så trodde jag att vi inte skulle funka som vänner eftersom vi var helt olika men sen när vi lärde känna varandra så vart vi bästisar.

 

När jag började på Böskolan så var det många nya personer och många nya ansikten och den första personen jag såg och tänkte om var ”A”. Jag tänkte att han var en pajas och helt knäpp för det första intrycket jag fick av honom var att han åt under bänkar och att sprang och skrek helt vilt😂

Men några dagar senare lärde jag känna honom mer och mer vilket gjorde att jag lärde känna honom mer och insåg att han var snäll, rolig och omtänksam. Nu idag så är han en av mina bästa vänner och jag skulle inte klara mig utan honom.

 

Ja det har jag. Men det har typ enbart varit i serier där karaktären har varit ganska tunn med personlighet och att karaktären sen fått lite mer personlighet.

 

I en bok så bar det en snubbe som verkade god och han var snäll mot folket men sedan visade sig att han var en förrädare och hade förrått alla till de skotska snubbarna som inte var speciellt snälla. Då blev han väldigt elak och försökte döda huvudpersonen.

 

En gång när jag var i Thailand på en resa med min familj under vinterlovet träffade mina föräldrar en annan familj och den familjen hade en dotter. Först när jag träffade henne var hon helt vanlig person och hon var lite blygsam och sa inte särskilt mycket. Efter ungefär en timme eller så

hade hon öppnat sig jättemycket och jag bara tyckte att hon var så himla skön och trodde inte alls att hon var sån när vi träffades. Vi träffades nästan varje dag och det gjorde resan till den bästa resan i mitt